Loggbok tors 30 april
- S 12
- Väderlek
Halvklart, ca. +14 - Värkstatus
6. Molande värk. - Feber
Igårkväll: 37, 5
På morgonen: 37,4 - Humör
Uppgiven. - Trötthet
Trött. Malande trött. Sover dåligt…
Ok, den värsta ilskan har gått över, nu är jag mest ledsen igen.
Känner mig ganska uppgiven, faktiskt.
Jag vet att vi har varit här förut och det har ju löst sig i slutändan. Saken är den att den här ggn känns det så på riktigt. Att det ÄR kört. Att han HAR bestämt sig. Han är helt enkelt not that in to me. Det känns hårt. Att förlora sina illusioner svider.
Åh, vad jag har skrivit det här förut…. och det visade sig inte heller stämma, för det var han ju. Han kunde inte låta bli då heller.
Men det känns verkligen annorlunda den här ggn. Eller så är de bara jag som hakade upp mig på de där små orden: Jag är inte tillräckligt kär för att hänga upp mig på dig.
Jag vet varken ut eller in, men det vettigaste är väl att sluta tänka och analysera så mkt. Det som sker, det sker.
Frågan är bara vad jag ska göra under tiden jag väntar. Väntar på att det ska sluta göra så förbannat ont. Jag vill inte vara ensam, men jag vill inte umgås med folk heller. Det suger i mig att börja röja runt, festa järnet, supa bort alla minnen, all ångest. Men det vill jag inte heller, det är bara såå destruktivt och får mig att må ännu sämre i slutändan. Så den fällan tänker jag inte hamna i. Inte orkar jag heller.
Nej, bättre är att få fatt i myskänslan istället och pyssla. Vara hemma och njuta. Göra fint och somrigt.
Pyntade lite räkningar idag. Fan, det kostar på att vara sjuk. Så lite pengar jag fick den här månaden har jag aldrig haft. Måste kolla det där lite bättre, för det känns som om jag fick alldeles för lite. Men dumt nog har jag inte fått några papper från FK, bara pengarna. *muttrar*
Äsch, dags att sätta fart. Ska på möte i dotterns skola. Sen ska jag köra dom till Örebro för handling.
