Jaha. Vad ska man säga om gårdagen?
Det var lite folk igår, nästan ingen alls, så vi slog igen tidigt. Jag fick sluta först, så jag gick redan vid tolv.
Åkte ner till klubben, mkt folk eftersom de haft regionsmöte. Men jag hann ju knappt slå ner arslet förrän jag var tvungen att hämta upp första ungen och köra hem till Arboga. Tillbaka och hann precis in så var det dags igen. *suck* Det värsta av allt var att när jag skulle upp på stan och hämta dotern så blev jag stoppad av snuten. Enda patrullen i länet som jag inte känner förstås. De var inte alls så glada. För det första så frågade de mig säkert fyra ggr om det verkligen var min bil. Så var de lite griniga för att jag körde oskattat och obesiktat. :O Så fick jag vänta tills de hämtat en alkometer…. och sen tog de leg på ALLA i bilen (hade 2 andra ungar i bilen som jag skulle köra hem). Ibland blir jag lite trött på deras iver att sätta dit hojåkare. Hade jag inte klivit ut från klubben precis när de kom hade de nog inte alls varit lika griniga. Så JÄKLA typiskt att det var poliser utifrån som jag inte känner. DEN lilla klubben i den här lilla stan är ju inte alls bråkiga. De sköter sitt och har ju inte mkt med de stora, röriga mc klubbarna att göra. *sucka*
I vilket fall så släppte de mig med bara en skarp förmaning om att hämta upp dotern och köra raka vägen hem och inte röra bilen igen förrän den är fixad och betald. Tusan oxå, jag som ville tillbaka och umgås med folk. 
Men inte törs jag det inte. Fan. Jaja, jag hade ju trevligt de fem minuter jag hann vara där. Ögongodis fanns det oxå. *s* Alltid kul.
Idag då? Ja, inte tusan vet jag. Har liksom inte lust med nånting. Men jag ska väl ta ett litet handtag här hemma.
Är grymt kramsjuk. Eller…. nej, jag vet inte. Skulle vilja vara förälskad. Skulle vilja vara älskad. Skulle vilja KÄNNA ngt, inte bara detta eviga limbo. Allt är bara grått, grått, grått. Det är jäkligt trist faktiskt.
